Wingtip

Världen betraktad över vingspetsen

Månad: juli 2018

Avbruten start

Enligt ett gammalt flygartalesätt är det bättre att vara på marken och önska att man vore i luften än tvärt om. Flygning och framförallt flygsäkerhet handlar mycket om beslut och ett av de viktigaste besluten, som förhållandevis ofta behöver fattas, är att inte flyga utan istället stanna på marken. Som regel fattas beslutet redan på planeringsstadiet, eller i samband med att man upptäcker något fel vid tillsyn före flygning, samt givetvis under motoruppkörningen. Valmöjligheten att stanna på marken kvarstår dock ända fram till startögonblicket. Och så länge man har tillräckligt med bana under och framför sig finns den faktiskt kvar även kort efter lättning.

Avbruten start, både före och efter lättning är något som övas under flygutbildningen. En lördag under våren fick jag dock prova på det hela skarpt med vår Europa. Motoruppkörningen gick bra. Allt verkade normalt och jag ställde upp ute på banan. Checklistan gicks igenom och det var dags att ge full gas och börja rulla. Vid gaspådrag gick allt som smort fram till att gasreglaget nådde ungefär 100 procent (av totalt 115 procent; med extra turboboost över 100 procent). Då hackade motorn till och varvet sjönk plötsligt. Det var inte så mycket att göra annat än att dra av gasen, uttala några väl valda förbannelser och sedan blindsända på radion (då tornet var stängt) att jag avbröt starten och avsåg taxa tillbaka längs banan.

Det är inte svårt att tänka sig hur illa det hade kunnat gå om felet hade visat sig på ett senare stadium, eller om jag hade gått in i förnekelse, tyckt att det väl ändå inte kan vara något fel på motorn och försökt fortsätta starten. Tack och lov är rejäla motorstörningar rätt så självmarkerande och de flesta av oss har någorlunda god självbevarelsedrift; åtminstone i såna här fall.

Sedan detta inträffade har Europan dessvärre stått på marken medan felsökning pågår. Mer om detta i kommande inlägg.

Destination: Sandvik (ESFS)

SE-IUD parkerad efter ”terrängtaxning”.

Att spontant kunna flyga till en plats långt borta, kanske en som man aldrig besökt förut, är en av de stora tjusningarna med att flyga själv. Det största smolket i bägaren är att flygplatser allt som oftast ligger på mark som Gud glömt, djävulen inte velat ha, men som Försvarsmakten, eller någon fattig flygklubb, en gång i tiden betalat dyrt för. Det är alltså mer regel än undantag att flygplatser ligger på sådant avstånd från centralorter och andra sevärdheter att man behöver motordriven transport, cykel eller åtminstone bekväma skor och gott om tid för att ta sig någon vart från flygplatsen. Visby, Falköping, Borgholm och, med en generös tolkning, Linköping är några undantag som bekräftar regeln.

Sandviks flygfält (ICAO: ESFS), även kallat Mellanlanda, är ännu ett trevligt undantag.

Fältet är ett 600 meters gräs-, eller kanske snarare grusfält i ungefär nord-sydlig riktning. Det finns egentligen inga som helst faciliteter utöver vindstrut och en skylt med en pil som pekar ut vägen till flygplansparkeringen.

Vi besökte fältet — och byn — en söndag under värmeböljan i början av juni. Då vår Europa stod på marken pga motorstörningar var det flygklubbens PA-28 Archer II, SE-IUD som fick äran att ta oss dit.

Sandviks kvarn

Eftersom det var ett tag sedan jag landade på ett kort fält utan hårdgjord bana — och även sedan jag flög PA-28 i någon större utsträckning — så var det inte utan visst pirr i magen vi planerade utflykten. Fältet ligger dock mycket bra till med hänsyn till hinderfrihet och vindriktningen (ledtråd: det blåser ofta på Öland…) var hyfsat i banriktningen. Fältet var alltså snällt mot oss och att flyga PA-28 har uppenbarligen vissa likheter med att lära sig cykla.

En kort promenad på ca 500 meter ledde till Sandviks kvarn, en gammal väderkvarn vars kringliggande byggnader inhyser en pizzeria (där man betalar landningsavgift, f.n. 50 kr) samt en restaurang med kaffe- och glasservering. Personalen som tog emot landningsavgiften hade vänligheten att låta oss äta vår medhavda lunch  på campingborden utanför pizzerian. Nästa gång lär vi dock handla mat där för att hålla igång en sån här pärla!

Ytterligare en kort promenad förde ner till hamnen, där ytterligare serveringar finns, även om en del inte var öppna så här tidigt på säsongen. Vårt slutmål var dock den fina stranden, som antagligen har gett byn dess namn. Jag är egentligen ingen beach-människa, men den här stranden var verkligen perfekt. Högre upp finns mjuka, vågpolerade stenar, som man kan sitta eller ligga på, medan det är mest sand nere vid vattenbrynet och ute i vattnet. Och vattnet förresten, det formligen kryllade av bottenlevande fiskar som låg och solade i det grunda vattnet. Lägg till detta en strålande, sol i kombination med fläktande vind så var lite Tomas Ledin allt som saknades.

Efter att ha försenat min tidigare inlämnade ATS-färdplan både en och två gånger lyckades vi till sist slita oss från stranden, ta oss tillbaka till planet, göra en snabb walkaround och sedan dra iväg. Vinden hade friskat i ordentligt men låg fortfarande längs banan och gav oss något som förmodligen är personligt rekord i kort startsträcka!

Vi hade knappt landat i Linköping innan vi var i full färd att surfa efter lämpliga lyor på ön…

Sammanfattande betyg: 4 propellrar av 5 möjliga! Och då är det endast bristen på faciliteter i stil med klubbhus, toalett och bränsle som hindrar fullt betyg.

Några korta tips (som alltid gäller att man bör kontrollera vad som sägs i Svenska Flygfält samt gärna ringa någon som har koll på fältet, oavsett om det krävs PPR):

1. De egentliga inflygningarna är i princip hinderfria. Dock finns det vindkraftverk i närheten, vilka man bör ha koll på. Det går också en väg nära norra banänden. Än större försiktighet påkallas av att en väg faktiskt korsar själva banan.

2. När jag ringde angående PPR (Prior Permission Required, dvs. tillstånd krävs för att få landa) blev jag upplyst om att det är rätt mycket grus vid norra banänden varför motoruppkörning med fördel kunde köras på parkeringen eller ute vid södra banänden.

3. Cykeluthyrning finns i hamnen.

 

© 2019 Wingtip

Tema av Anders NorenUpp ↑