Wingtip

Världen betraktad över vingspetsen

Kategori: Allt om flyg

Flyget är en miljöbov — men somliga bovar är större än andra

Den senaste tiden har debattens vågor svallat högt kring människors flygande mot bakgrund av utsläppen och klimatförändringarna. De flesta av oss har någon i sin omgivning som öppet har deklarerat att man inte avser flyga mera, eller i vart fall dra ner kraftigt på flygandet. Jag tycker att det är svårt att annat än välkomna debatten, som framförallt förs kring människors semester- och tjänsteflygande med kommersiellt flyg.

Men hur ligger det till med privatflyget? Jag är ingen expert på ämnet men har i alla fall funderat en del på det.

En naturlig utgångspunkt — något som piloter lägger mycket tankemöda på och har hyfsat bra koll på — är bränsleförbrukningen. Den märks såväl i färdplaneringen som i plånboken.

Så vad ”drar” ett flygplan egentligen? En skillnad jämfört med på landbacken är till att börja med att förbrukningen normalt sett anges per flygtimme, snarare än per kilometer eller mil. När det gäller kategorin ”lätta” flygplan är spannet förhållandevis stort.

Om vi håller oss till enmotoriga kolvmotorflygplan kan i den övre änden nämnas Cirrus SR22, ett populärt, men dyrt, modernt flygplan som kan sägas flyga långt, fort och bekvämt. En sådan maskin sörplar enligt uppgift i sig ca 50-55 liter flygbensin per timme. Ett mer normalt flygplan kan sägas vara en Piper PA-28 som, beroende på motoralternativ, bränner ungefär 35-38 liter per timme. Den välkända Cessna 172 ligger i ungefär samma härad. Sedan har vi ”snålalternativen”, oftast tvåsitsiga, ultralätta, eller i vart fall mycket lätta flygplan, följaktligen utrustade med betydligt mindre motorer, som drar någonstans mellan 15 och 20 liter i timmen.

Cessna 172 (Foto: Tomás del Coro, licensierad under Creative Commons)

Något som komplicerar bilden är att de nyssnämda flygplanstyperna flyger olika fort vid de nämnda förbrukningarna. Dessutom finns det olika sätt att ange flygplans fart och som om inte detta vore nog kan förhållandet mellan förbrukning och fart variera beroende på höjden och huruvida piloten ”magrar” eller inte.

Lite grovt kan dock förbrukning per timme och fart anges ungefär som följer:

Cirrus: 55 liter för 160 knop (4 pers)

PA-28: 38 liter för 110 knop (3-4 pers).

Ultralätt/mycket lätt: 17–20 liter för 110–120 knop (2 pers)

Exempelvis vår Europa drar ca 18 liter i timmen för 120 knop.

Om man roar sig med en liten räkneövning kan det se ut så här:

En typisk flygsträcka kan vara Linköping—Sundsvall, som är ungefär 253 nautiska mil (NM) eller om man så vill 473 km. Om vi antar att det är vindstilla (vilket det såklart sällan är, men motvind åt ett håll tas ofta igen på vägen tillbaka och vice versa) och vi flyger med 120 knop indikerad fart (IAS, Indicated Air Speed), motsvarande ca 125 knop verklig fart (TAS, True Air Speed) genom luften en sommardag på 3 000 fots höjd, ger det en flygtid på två timmar och ett par minuter. Detta till priset av drygt 36 liter bensin, säg 38 liter inklusive taxi och motoruppkörning på marken.

Om man istället kör snabbaste vägen mellan städerna får man ligga på E4 i 572 km. Med min Golf, liksom planet av ”årsmodell” 2003, som drar ca 8 liter/100 km i motorvägsfart, blir det 46 liter bensin. Om man istället snålkör runt 90 km/tim och åker över Strängnäs snarare än genom Stockholm blir det ca 7 liter/100 km under 533 km vilket innebär drygt 37 liter. Den rutten har jag tagit en gång och nej, det kommer inte att hända alltför många ytterligare gånger…

Slutsatsen är alltså att flygplanet, med hänsyn tagen till förhållandet mellan fågelvägen och praktisk körsträcka på marken, är snålare än, eller likvärdig Golfen, som fortfarande är en inte alltför törstig bensinbil.

Sedan är det givetvis så att långresor med bil inte heller är någon speciellt miljövänlig sysselsättning. Vad jag vill illustrera med det här inlägget är dock att flygning med ett modernt, lätt flygplan absolut inte är något fruktansvärt bränsleslukande sätt att resa.

Dags för en flygblogg

Det brukar heta att glädje gör sig bäst om den delas med någon. Och då flygning glädjer mig så är det väl helt enkelt dags att börja sprida flygglädjen omkring mig.

Den här bloggen kommer att handla om allt från flygintresse i allmänhet, via flygutbildning och ägande av små flygplan.

© 2019 Wingtip

Tema av Anders NorenUpp ↑