Enligt ett gammalt flygartalesätt är det bättre att vara på marken och önska att man vore i luften än tvärt om. Flygning och framförallt flygsäkerhet handlar mycket om beslut och ett av de viktigaste besluten, som förhållandevis ofta behöver fattas, är att inte flyga utan istället stanna på marken. Som regel fattas beslutet redan på planeringsstadiet, eller i samband med att man upptäcker något fel vid tillsyn före flygning, samt givetvis under motoruppkörningen. Valmöjligheten att stanna på marken kvarstår dock ända fram till startögonblicket. Och så länge man har tillräckligt med bana under och framför sig finns den faktiskt kvar även kort efter lättning.

Avbruten start, både före och efter lättning är något som övas under flygutbildningen. En lördag under våren fick jag dock prova på det hela skarpt med vår Europa. Motoruppkörningen gick bra. Allt verkade normalt och jag ställde upp ute på banan. Checklistan gicks igenom och det var dags att ge full gas och börja rulla. Vid gaspådrag gick allt som smort fram till att gasreglaget nådde ungefär 100 procent (av totalt 115 procent; med extra turboboost över 100 procent). Då hackade motorn till och varvet sjönk plötsligt. Det var inte så mycket att göra annat än att dra av gasen, uttala några väl valda förbannelser och sedan blindsända på radion (då tornet var stängt) att jag avbröt starten och avsåg taxa tillbaka längs banan.

Det är inte svårt att tänka sig hur illa det hade kunnat gå om felet hade visat sig på ett senare stadium, eller om jag hade gått in i förnekelse, tyckt att det väl ändå inte kan vara något fel på motorn och försökt fortsätta starten. Tack och lov är rejäla motorstörningar rätt så självmarkerande och de flesta av oss har någorlunda god självbevarelsedrift; åtminstone i såna här fall.

Sedan detta inträffade har Europan dessvärre stått på marken medan felsökning pågår. Mer om detta i kommande inlägg.